Liten historik

Först ut var Gambia:
Redan 2009 påbörjades det egentliga arbetet i Gambia, det vill säga
innan den ideella föreningen Help in Time hade bildats.

I samarbete med lokala hjälparbetare bildades en kvinnogrupp på c:a
20 medlemmar i Serekunda, som är en förstad till Gambias huvudstad Banjul. Arbetslösheten är omfattande, lönerna låga för dem som är lyckliga nog att ha ett arbete och en hög procent av kvinnorna är analfabeter.

Några av de kvinnor vi talade med bad om hjälp att få lära sig sy kläder åt sig själva och barnen, för att slippa köpa begagnade kläder. Inte för att de hade något emot begagnade kläder, utan för att  de begagnade kläder som såldes på marknaden var en lyx som inte alla hade råd med. Till och med dessa var för dyra för dem och de menade att de skulle kunna spara pengar till familjen om de kunde sy litet själva. Inbesparingen kunde kanske innebära något mer mål mat i veckan eller att familjen kanske till och med hade råd att låta ytterligare ett barn gå i skola.

I Sverige samlades pengar in till 15 symaskiner, som inköptes lokalt i Gambia. Eftersom elektriciteten är dyr, inköptes 10 handdrivna symaskiner, 4 med fotpedal och 1 elektrisk, samtliga av kinesiskt fabrikat.
Maskinerna delades inte ut till enskilda medlemmar, utan vi valde att låta symaskinerna stanna i en och samma lokal och istället ordna en slags drop-in-utbildning i en lokal som lånades ut till kvinnogruppen av en lokal hjälporganisation. På så sätt kunde kvinnorna komma dit när
de hade tid, en stund då och då, mellan sina vanliga hushållssysslor. För de flesta var detta nödvändigt om att de skulle ha en chans att fullfölja utbildningen.

En instruktör reste dit från Sverige och lärde under några veckor kvinnorna i gruppen att först hantera maskinerna, samt klippa till och sy kläder. Samtliga i gruppen ville sy traditionella kläder, dvs. en hellång kjol som gick om lott och knöts med band i midjan, en blus som träddes över huvudet (dvs utan knappar) och en turban. Allt tyg, tråd och sybehör köptes lokalt för pengar donerade av personer, som senare skulle komma att bli medlemmar i Help in Time.

Flera i gruppen hade aldrig hållit i en sax förut, att hantera en synål var nästan oöverkomligt svårt. Några kunde inte se tillräckligt bra för att kunna trä en nål och hade inte råd med glasögon. Trots detta och många andra svårigheter lyckades samtliga i gruppen sy en egen traditionell dress och några hann även sy en uppsättning kläder till barnen innan det var dags för instruktören att åka hem.

Tanken var att de skulle fortsätta på samma sätt på egen hand och utvidga verksamheten genom att varje medlem i gruppen sedan i sin tur kostnadsfritt skulle undervisa minst en kvinna till, så att de kunskaper de fått skulle sprida sig som ringar på vattnet i ett eget projekt som kallades Sister to Sister.

Kvinnorna lämnar i princip aldrig bort sina barn, vilket innebar att det fanns ganska många barn med hela tiden. Medan mammorna sydde tog barnen hand om varandra.

 

Några väntade ivrigt på att få nya kläder.

 

Andra sov middag.

 

 

 

Utvärdering av projektet:
Det verkade fungera till en början, men sedan blev det problem med lokalen och kvinnorna tvingades betala dyrt för den. Eftersom de inte hade råd med det ställdes maskinerna av säkerhetsskäl i ett låst förråd. Där är de inte är tillgängliga för gruppen, eftersom det av olika skäl beslutades att ingen enskild person skulle få ta hem någon maskin.
Några få har lyckats skaffa egna symaskiner och fortsätter sy och hjälpa andra, men det stora flertalet har inte råd med maskiner. De har också sagt att de har glömt så mycket när de inte kunnat använda sina nyförvärvade kunskaper, att de har önskemål om en snar uppföljningskurs för att komma igång igen och bli säkrare på sig själva.

Nödvändig uppföljning:
1. Innan gruppen kan stå på egna ben och utvecklas som det var planerat, behöver de hjälp att ordna en egen lokal, där de får lov att fortsätta sitt arbete under trygga former.
2. Nytt besök av en instruktör, som
dels kan hålla en uppföljningskurs,
dels  inventera behov av ytterligare något till lokalen (som alltså inte finns ännu) för att den skall kunna användas som avsett.
Det som kan komma ifråga är utrustning som t.ex. bord, stolar, olika typer av belysning, en enkel takfläkt eftersom hettan kan bli svår, och liknande och
dels att ordna bra aktiviteter för barnen, så att även de får nytta av den tid som deras mammor använder för att sy.

Sedan följde fler projekt,
hittills i Gambia och Ghana…

 

 

 

Comments are closed.