Ghana: Fotkräm

Då vi redan genomfört en kurs i tillverkning av en fotkräm i Gambia, hörde vi oss för med kvinnogruppen om liknande problem med själv- sprickor i fötterna även förekom i Ghana. Vi fick veta att det i vissa områden var många som inte hade råd att köpa skor och det var vanligt med självsprickor i fötterna, dvs djupa smärtsamma sprickor och sår under fötterna.

Vi använde samma enkla formel som i Gambia, dvs den som kompo-nerats i samråd med svensk läkare, och som skulle kunna förebygga och lindra besvären. En målsättning var att krämen så långt som möjligt skulle vara sammansatt av ingredienser som gick att finna lokalt, så att kvinnorna skulle kunna tillverka den själva, utan att köpa industriellt tillverkade ingredienser. Krämen skulle med andra ord vara både billig och lätt att göra.

Inför kursen sammanställdes ett enkelt kompendium, som skulle användas som ”kurslitteratur”. Med tanke på att flera i gruppen var analfabeter, så utformades det mer som en bilderbok med litet text till. Då ingen i gruppen hade råd att köpa något extra, utöver livets nödtorft och ofta knappast ens det, tog vi med en enkel elektrisk kokplatta, hushållsvåg och redskap som skulle komma att behövas samt ett parti krämburkar i glas. Ingredienserna inhandlades på plats.
Vi föreslog att gruppen skulle behålla det vi tagit med till demonstra-tioner för andra i ytterligare ett Syster till Syster-projekt och sedan använda grejor som de redan hade hemma till sin egen tillverkning.

Sedan genomfördes en demonstration, där vi steg för steg gick igenom de olika faserna i tillverkningen. Deltagarna var oerhört fascinerade av att se hur en kräm kom till och tog med var sin burk med fotkräm hem efteråt. Senare berättade flera om att de faktiskt fått lindring av krämen, dvs den fungerade som det var tänkt, trots sin enkelhet.

Utvärdering:
Projektet med fotkrämstillverkning blev en succé i Ghana, och kvinnorna beskrev att de inte bara skulle tillverka kräm till sig själva, utan även att sälja, för att på så sätt öka familjens inkomst och hade redan tankar om hur de skulle kunna utveckla sina idéer om ytterligare någon kräm.
De önskade dock hjälp att lära sig se när råvarorna var rena och tillräckligt bra för att använda till just en fotkräm. Detta gällde främst det bivax som ingick i fotkrämen, eftersom det var en ingrediens som visserligen fanns lokalt, men som de inte hade kommit i kontakt med förut.
Kvinnorna föreslog själva att sprida kunskapen i form av Syster till Syster-projekt.

Comments are closed.